Petrus försöker förklara

Ett tag sedan jag sist uppdaterade, och en hel del massor har hänt sedan sist. Så efter min natt på hotellet i Lagos skulle jag ta mig till Benin City. Innan jag lämnade hotellet växlade jag dollar mot den lokala valutan med en gatuhandlare som kom dit. Pengarna är välanvända och äkliga.
På flygplatsen fick jag vänta länge och väntan blev längre pga förseningar. Toaletterna på flygplatsen bemannades av inte mindre än sex städare. Så när jag kom ut ur mitt bås fick jag en klick tvål i handen och kranen påsatt. Fattades bara att någon skulle torkat mig I stjärten också... För att förhindra tiden och stilla hungern gick jag till ett café. Där mötte jag av en fem man stark personalstyrka utan gäster. Dessa två exempel är typiska för Nigeria. Det finns folk och personal överallt! Många gånger med oklara arbetsuppgifter eller utan allt för mycket att göra. Jämför detta med sverige där allt är slimmat in i det yttersta , får du problem får du ringa den automatiska telefonsupporten. Detta på bekostnad av den mänskliga interaktionen. I Nigeria finns det alltid någon att fråga eller ta hjälp av.
Väl framme i Benin city möttes jag av Otabor och två tyska interns. Otabor är ansvarig för IASTE Nigeria. Här en bild på Otabor och Hannes framför huset de bor i och jag kommer besöka på helger.

Efter att ha installerat mig i lägenheten drog vi vidare till ett lokalt uteställe. Såg denna reklamkampanj och tyckte den var intressant då jag inte tror vi hade sett liknande hemma. På samma tema kallas jag Ovinbo. Vilket betyder vit person. Det är inget konstigt att någon som inte vet mitt namn ropar Ovinbo efter mig, annorlunda.

Dagen efter skulle jag och Otabor ta oss till Warri, där jag ska spendera veckodagarna. Att färdas på vägarna är ett sant äventyr. Det finna inga regler utan man gör som man själv finner önskvärt för att ta sig framåt. Har under min vistelse knappt sett en vägskyllt. Att köra på vänster sida av vägen för att komma fram snabbare är inget konstigt. Det finns inget som heter visa hänsyn och att samarbete utan här gäller det bara att jag ska fram här, nu! Tuta och blinka. Vägarna är totalt värdelösa med stora gropar, vattenhål och bilkadaver längs vägarna. Saker går sönder titt som tätt och lämnas längs vägarna vilket får vägarna att de ut som ett skrotlager. Även när vägarna är tomma och skicket bra kommer vi inte upp i en hastighet över 60 km/h. Nedan bilder från bilen.

Väl framme i Warri , FUPRE (federal univ of petroleum resources) får jag träffa massor av personer med olika ansvarsområden på universitetet. Får sedan installera mig på mitt boende. Jag ska bo på ett studenthem för elever som studerar i det lägre klasserna, undergraduate(?). Inte vad jag hade väntat mig, men. Här en bild på hemmets innegård.

Jag o Mikael bor tillfälligt i hemmets kontor men kommer sedan att få ett vanligt rum. Mikael har ett extra öga på mig och hjälper mig, jättefin person.

Jag är nu tillbaka i Benin city och idag ska ännu en tysk intern komma till oss, Rita. Vilket ska bli roligt :)